PaSsIoN fOr FaShIoN!

Igår gjorde jag vårens köp, fastän det är slutet av mars och våren knappt har startat så kan jag säga det redan nu. En cape från Åhléns som är gudomligt mjuk, i min favoritfärg ljusgrå och med små söta fransar. Jag tänker bo i den hela våren (värma lite i skuggan), sommaren (sena sommarkvällar) och hösten. Perfekt att bara slänga på sig när man behöver lite värme! Den kostade bara 199:- dessutom. Sånt gillas!



Den är snyggare i verkligheten, förmodar att jag kommer ha på mig den i några månader framöver så bildbevis kommer nog inom en snar framtiden. Ja, ursäkta modebloggen här (haha) men jag är så sjuuukt nöjd! Alla borde försöka få tag i en. Som sagt; såå mjuk... ♥

/ M

Att följa sitt hjärta

Det kan vara riktigt svårt att följa sitt hjärta. Att våga kasta sig med huvudet först i projekt som man inte är säker på att de kommer leda någonstans. Om man är duktig nog. Iskall klump i magen vid tanke på misslyckande, ännu kallare blir det om jag inte ens vågar chansa. Hur ska man veta? Hur? Vad är rätt? Är det värt det? Så mycket saker man vill göra, upptäcka, prova på, leva och befinna sig i. Så lite tid. Ett ständigt försök att gå på magkänslan. Våren 2011.



/ M

Devendra Banhart

Lyssnade sjukligt mycket på Devendra Banhart 2006, och nu har jag återigen kommit in i en Banhart-period (kanske är dags efter fem år, harkel.) Lyssna på plattan What will it be från 2009 vettja. Eller hans tidigare grejer med. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som är allra, allra bäst. Det är magi helt enkelt.

Sedan bara måste vi älska herrens stil med. Mums!


source: weheartit

/ M

Sjuk, sjukare, sjukast!


Lobotomi utfördes på psykiskt sjuka under första halvan av 1900talet. Ingreppet gick ut på att hacka bort nerver som var sammankopplade med känslolivets centrum i hjärnan. Patienterna som behandlades med lobotomi blev inte friska utan apatiska och många dog strax efter ingreppet. De nordiska länderna var hetast på lobotomifronten och utförde flest ingrepp. I Svergie upphörde lobotimerandet i mitten av 1960talet men i Danmark lobotimerades barn fram till 1983.

Samma år infördes lagen om att kvinnor har tillstånd att välja vilket yrke hon vill. Män hade inte längre egenrätt på särskilda yrken.

Jag vet inte vad som är värst. Vi snackar modern tid?
Av samma andledning som vi lär oss om slaveriet och förintelsen borde vi på samma upprörda sätt lära om om kvinnornas förtryck genom världshistorien. Men det gör vi inte. Det finns en sval känsla stämning över det och det är SJÄLVKLART att kvinnor är det svaga könet och det är tydligen OK att skilja på löner och diskriminera av otal andledningar. Det är sånt här jag tänker på när framförallt kvinnor hävdar att feminism är onödigt och att det är orättvist i sig självt. Kampen är inte över, dumma systrar. It´s not over.

PS. jag vet INTE vad norrmannen som spelar Cornelis i filmen "Cornelis" har med lobotomi att göra men han ser ju helt klart lite lobotomerad ut. Eller? DS.

På Operan





Det är lätt att se liten ut på en tom scen på operan. Och det är lätt att se viktig ut när man disskuterar scenografi. Såhär såg det ut när vi var och mätte scenen igår inför vår produktion som har premiär den 18 maj på Göteborgsoperan Skövdescen. Idag har vi jobbat nästan sju timmar med allt från shownummer till manus. Det krävs mycket svett och kanske en och annan tår också, blod har vi ännu kunnat undvika dock. Förutom när alla i klassen har synkoniserad mens då. Då är det fan inte nådigt.

Tentatime

Åh ja. Dagen jag har fruktat i tre veckor - tentamen i VKM1. Diskursanalys, semiotik, receptionsanalys... Well jag kan verkligen ingenting, så blir jag godkänd kommer vi alla att få betrakta ett mirakel. Puh. Har inte sovit någonting inatt (allt är som vanligt inför en tenta.)

Hoppas att er onsdag är roligare än min!

/ M

I wanna learn sign language, then I can destroy my phone.

Något som en del ställer sig helt oförstående till är att jag brukar stänga av telefonen. Om jag berättar att jag har gjort det är det många som säger "det skulle jag aldrig klara" eller "jag känner mig handikappad". Så himla sorgligt verkligen. Vad är det som du inte klarar av? Att inte vara tillgänglig 24/7? Jag tycker det är nyttigt att ha telefonfria dagar och datafria dagar. Det är skönt att vara otillgänglig ibland.

Självklart accepterar jag att folk väljer att ha på sina telefoner dygnet runt och ha med sig dem överallt, det är synd att inte lika många accepterar att jag väljer att inte ha det så. Jag är riktigt usel på att svara på sms (är det viktigt förutsätter jag att du ringer), och när jag väl svarar kan det ta timmar. (Vilket tydligen är att bryta mot en oskriven regel läste jag någonstans. I vilken värld då? I vilken jävla värld är jag en slav vid min telefon?!)

Måste erkänna att jag gillar känslan av makt som en avstängd telefon ger mig. Att det är på mina villkor jag är tillgänglig, och ingen annans. Att folk blir sura över mina livsval ger mig bara ännu mer energi att fortsätta (konsten att förvandla negativ energi till positiv sådan.) Så tack, tack alla surpuppor. Personligen tycker jag det är grymt att vara självständig och våga släppa de sjuka kraven om att vara tillgänglig jämt (då slipper man även nötterna som ringer efter klockan 22, eller ännu värre: mitt i natten. Skäms på er!)

/ M


Are you so much a fucking loser, you can't tell when you've won?



Lite så känner jag idag. Dåliga filmer med bra citat
och obehaglig konst
och kapitalistdryck
ett flak

Se mig!

Ser att det ingen som har kommenterat mina ilskna texter om media, jag är rädd för att jag börjar bli en såndär pretto universitetare som alltid ska veta mest och dessutom veta det bäst. Kunde ingen ha skrivit om det var bra eller anus i alla fall? Ja, ja, kan inte få allt här i världen. Ska sluta vara pubertal och uppmärksamhetskåt (någon annan dag...)

ANYWAYS. Gissa vad jag gör? Ååh är det inte diskursanalys så säg! Klockan 17.31 en lördag. Härligt. Skolans bekymmer skall glömmas bort med skåningar och alkohol ikväll. Varför? Because I'm worth it.



/ M

Äntligen fredag!

Det firas med en hel del pluggande och utgång på Konstig klubb ikväll. Samt nedräkning till Jennie, enbart en månad kvar innan vi ses. Usch och blä, vad trist det är att flytta ifrån sin bästa vän.

Och förresten, igår hade vi redovisning (förträng) och två andra grupper hade om hur internationella kvinnodagen i porträtterades i olika tidningar. Väldigt bra redovisningar. Men alltid, ALLTID, ska det sitta något litet kryp som viskar "Men internationella mansdagen då?" Någon svarar "De övriga 364 dagarna HÖHÖHÖ!" (Trodde faktiskt att de flesta hade kommit över sina stånkande tonårsflabb, tydligen inte.)

Till er information kan jag meddela att internationella mansdagen firas den 19 november. Alla dessa "män" som tycker SÅ synd om sig själva för att det inte finns en mansdag! För det är så himla svårt att ta reda på om det skulle finnas någon. Dessutom är det härligt att fira lite förtryck. Snart tänkte jag införa internationella rasistdagen, bra va? Så att vi har en speciell dag att fira andra sorters förtryck också, jippie!


ph: Yvan Rodic

/ M

de är ju kommunister, de borde tåla skämt (Ungern ´56)



Oj, vad jag rent av kaskadspyr av inspiration snart. Kom precis hem från designelevernas vernissage "Metamorfos & ReDesign" som var kungligare än Drottning Silvia. Små killar och tjejer som jag ser varje dag i skolan, som jag knappt vet vad de heter, är fullkomligt fullsmäckade med begåvning och estetik. Det finns helt klart konstfackglidare i den klassen alltså. Åh. Jag känner någon slags stolthet nästan - fast jag inte alls har med deras arbeten att göra. Kanske är jag stolt över att få gå på samma skola som dessa konstnärer?

Dessutom pratade jag lite snabbt med en Anna som jobbar på kulturhuset om att eventuellt få en vägg att hänga min fotoutställning på. Jag kände mig som minsta människan på jorden när jag pratade med henne. Mitt i en helt outstanding bra vernissage står jag och pratar om att JAG ska hänga där med? Jag som inte vet ett styft om bild/skulpturkonst (jag är ju lite mer insnöad på scenkonst, så att säga). Jag svettades nog två liter på de fem minutrarna som samtalet varade.

Hur som haver så är utställningen på G nu och det känns bra. Snart kommer eventet ut på facebook.
Här har ni föressten; kanske världens bästa soundtrack just nu.


Lina Neidestam

Ni kanske känner igen hennes serier från Situation STHLM, tänkvärda och extra bra-bra-bra! Just nu ligger ett utklipp i min bokhylla och väntar på att få skickas till Jennie... Så länge får ni alla njuta av en annan bild:

Spana in Linas blogg här!

/ M

Ignoranta människor gör mig förbannad del II

Jag kanske ska förtydliga mig lite om mitt förra inlägg. För förutom att många bara läser en tidning, så är det vanligt att man på Facebook (eller liknande) sprider artiklar. Fine, men att sprida artiklar från 2007 och på något sätt tro att de fortfarande är rykande färska? Nja. Funkar inte så. Sedan 2007 kan jag nog hitta minst 50 artiklar med samma tema, fast med olika åsikter och utgångspunkter. Ämnet kanske är aktuellt fortfarande, frågan är om artikeln är det.

Men varför vara lite källkritisk och leta efter exempelvis tendenser för? Det är ju onödigt! Speciellt om man tenderar att hålla med tendensen i artikeln. Gud, jag blir så irriterad. För vet ni vad - de stora tidningarna gör fel ibland också! Ja, det är sant. De kan råka publicera felaktiga uppgifter. Så det kan vara bra att inte tro på exakt allt man läser.

Här är en bra ledare om journalistens och mediedramaturgins roll. 

/ M

Ignoranta människor gör mig förbannad

Jag blir arg på okunniga människor! Varför bryr ni er inte för? Varför? Förstår inte hur man kan välja att blunda. Att inte ha någon kunskap och på något sinnessjukt sätt vara stolt över det. (Och att försöka förlöjliga engagerade människor! Lägg ner för fan. Bara för att du är ett litet misslyckat kryp utan ambitioner.) Haha okej kanske inte. Men handlingar får konsekvenser, kanske inte bara för dig själv utan även för andra. Tänkt på det?

Och så blir jag arg på människor som är okunniga om media, men tror att de vet allt bara för att de läser Aftonblandet. Get over yourselves! Ta reda på något riktigt, jämför olika medier, jämför olika tidningar, webbtidningar, tv-program, nyheter, samhällsprogram och så vidare. Det går liksom inte att basera åsikter OM MEEEEEEEEEDIA när man läser en tidning.

Over and out.
/ M


Skampålen nästa

Hur värdelösa är inte Jennie och jag på att uppdatera den här bloggen dagligen? Skäms på oss! Orkar inte komma med lama ursäkter mer, men, jag sitter mest med näsan i böcker om diskursanalys just nu. Sorry. Vill verkligen skriva inspirerande och tänkvärda saker, det enda som dyker upp på min skärm är "Foucault, strukturalism" och saker i den stilen.


Emma och jag idag. Såhär fokuserade var vi. Vad vore vår grupp utan klippan Lina?

Glädjande nyheter dock; såg mina första knoppar idag. Våren är på väg! På riktigt den här gången verkar det som. Med vår kommer ork och jag lovar dyrt och heligt att börja skriva något bra imorgon. Är inne på en sak om Japan, så det dyker väl upp. Ja jizez. Ha en bra kväll så ska jag titta på Skins innan jag går och lägger mig.

Internationella kvinnodagen

Ingen kan väl ha missat vilken dag det är idag (jaja, fettisdagen), men än viktigare: internationella kvinnodagen. Det är jättebra att den finns, men samtidigt synd! Synd att det ska behöva vara såhär. För grejen är att det är inte bara kvinnor som "tjänar" på jämställdheten. Jämställdheten är till för män också. Att få slippa de "manliga" kraven och förväntningarna, att få slippa de "kvinnliga" kraven och förväntningarna och bara få vara människa.

Ät en semla idag och tänk på dina rättigheter, kvinna som man.

/ M

Härliga reklam, del II





/ M

Härliga reklam, del I






Idag kan vi skratta åt de här reklamerna, frågan är dock om vi kommer skratta lika hårt om 50 år åt hur könskränkande reklam är idag också? Jag hoppas det. Skillnaden är att idag är sexismen mer "dold" för våra ögon, de exempel som finns är inte lika tydliga som dessa ovan. Sååå, på med glasögonen. Våga vägra hjärndöd sexism.

/ M

Rasism är hemskt, men lite kvinnoförtryck går bra!

Det här inlägget har jag tänkt att tillägga en sak på någon månad nu, tidsbrist och minnesbrist har dock kommit i vägen. Men, nu! Nu ska jag säga det. (Hurra!)

Fick en hel del respons om att jag inte kunde säga att det var fel på folk. Att jag inte kunde säga att människor var lite lätt dumma i huvudet som gjorde skillnad på sina vänner på grund av deras kön. Jag blev skurken för min subjektiva åsikt på något vis. Fy skäms på mig, som sa att det var dig det var fel på! Jaha ja. Kan inte ni alla smartisar då byta ut ordet kvinna och man mot svart och vit?

Hade jag skrivit att jag tyckte det var fel på dig för att du gjorde skillnad på människor på grund av hudfärg, då vet jag med säkerhet flera (och speciellt VILKA) som skulle vara benägna att hålla med mig! Hycklare.

Fast så är det ju.
De flesta utav oss har i alla fall kommit så långt att vi människor är lika värda mycket, oavsett hudfärg. Jag önskar att lika många kunde inse att vi människor är lika mycket värda, oavsett kön.
Tyvärr kommer det nog vara så ett tag till, att tjejer ska vara skitsnackande, falska bitchar. Usch vad ledsen det gör mig. Skärp er killar och tjejer. Sluta gå på myten om elaka brudar. På varje elak brud går det en elak grabb. Lovar.


source: ?

/ M

It's over, oh so over

Ibland förstår jag inte varför en del klamrar sig fast vid något som förr kunde kallas en vänskap, men som inte är det längre. Varför kan inte en del bara acceptera att livet går vidare (hej klyscha) och att man växer ifrån varandra (hej klyscha)?

Avskyr;
de pinsamma tystnaderna
att bara ha minnen att prata om
inse att man bara var vänner för att man inte hade några andra
inse att människan mittemot är totalt ointresserad av ditt nya liv
och att den människan ger dig dåligt samvete för att du har gått vidare.

Vänskapsrelationer kan vara lika uppslitande och sårande som kärleksrelationer. Men ofta dras inte plåstret av snabbt, nej, det är en långsam, jävlig process där de små hårstråna fastnar i klistret. Ett i taget, i takt med att håren dras i klistret, kommer den stingande känslan om att en epok är vid sin slutända. Epoken känd som tonåren. Slut. The end. Die Ende.

Fast varför sörja det?

/ M


Tacos och Lyxfällan (Åh, hur FEL låter det inte?!)

När jag fortfarande bodde hemma hos päronen absolut avskydde jag att äta tacos. Jag avskydde det för jag tyckte det var "fredagsmys a la svenne" och sådan ville jag absolut inte vara.
Dessutom avskydde jag allting som gick på tv, förutom nyheterna, debatt och liknande program.

Nu gnäller jag efter tacos och följer serier som Lyxfällan (älskar att utropa "Nä! NÄÄE!" i ren förskräckelse. Sånt här får jag såklart inte erkänna egentligen eftersom jag borde vara sjukt pretto som majoriteten på JMK).
Vad hände? Gick jag bakåt i utvecklingen? Lyckat. Svennebanan-Malin. Fast min teori (harkel) är dock att som ung så är det inte normalt att längta efter svennebananlivet riktigt än. Desto äldre jag blir och desto mindre svenneliv, desto mer tacoskvällar vill jag ha. Haha, är jag lika sjuk som jag låter?

Fast jag gillar fortfarande att titta på tyskturkiska filmer, dricka rödvin och läsa Strindberg så jag är inte förlorad än... Samt att jag är hjärntvättad av Habermas, Adorno & Horkheimer och McChesney så jag kommer alltid vara livrädd för att kapitalismens järnhand en dag ska få makten att styra över mitt intellektuella liv. Gråt!


Jag är patetisk.

/ M


Dagens hat


ph; weheartit

Jamen, ni vet. Bruden: har hittat sin s.k. "egna stil", är liiite retad i skolan fast hon egentligen är mycket smartare och GÅR SIN EGEN VÄG men har lite svårt med det där att smälta in. Det enda hon vet är att hon inte vill vara som "dom". Aldrig. Skar sig i handlederna när hon var yngre. Mest för att prova på - hjälpte inte. Lyssnar på sin "egna musik" som hon också blir smått mobbad för. Bra betyg - för hon vet vad hon vill. Den här bruden har ALLT i hela världen för att lyckas.

MEN bara för att världen varit så grym mot henne, för att INGEN vill simma MED henne motströms i den här jävla fittvärlden och för att hon ÄR GRYM så saknar bruden självinsikt, förtroende och tillit till sigsjälv. Så sen när hon svalnat av, insett att hon kan smälta in rent utseendemässigt och fortfarande gå sin egen väg - i mitten av tonåren. Då får hon uppmärksamhet av en IQ-befriad kille, blir kär och = KÖRT. Tappar allt vad egen vilja och personlighet heter.

Jag vill bara säga till alla "annorlunda", alla mina medkvinnor och krigare. Keep going strong. Ni är unika och så jävla mycket bättre än alla andra jävla döda fiskar i den illaluktande uppblåsbara barnpoolen som kallas högstadiet och gymnasiet och TONÅREN. Det lönar sig att spotta i motvind ibland! Det är oss alla kommer ihåg, det är oss alla vill vara sen. Men ingen blir profet i sin egen stad. Så är det bara. Bejaka er unika gåva och låt ingen kåt fordonelev döda det.

Nej, jag ber fan inte om ursäkt.

WHAT´S THE BUZZ?! JESUS IS IN TOWN, DUH?!



Alltså, hej alla fans. Jag förstår att ni alla (så sjukt många btw) som läser den här bloggen tycker att jag och Malin är typ helt utvecklingstört och nästan utomjordiskt coola. Eftersom 1) vi är det och 2) vi är det. Men jag kan också förstå att det kan vara lite svårt att ta på, coolheten alltså. Men jag har en idé, en lösning på detta enorma problem. Saken är nämligen den att...

JAG KOMMER SPELA I JESUS CHRIST SUPERSTAR PÅ SKÖVDE STADSTEATER I HÖST OCH MALIN KOMMER HÄNGA PÅ GALAPREMIÄREN. Och då tänkte jag att när väl biljettförsäljningen drar igång kan nu maila till [email protected] och ange erat stolsnummer. Och sen kommer jag samla alla nummer i en fin hatt, skaka hatten lite käckt och sen dra ett nummer. Och den då som har det stolsnummret ska få en blöt jävla kyss av mig efter premiären i oktober. Och kanske en kram av Malin, för hon har pojkvän(...). Jag hör av mig for further information.


TACK FÖR MIG, NU KAN JAG DÖ LYCKLIG!

Flytt

Jennie och jag har varit sjukligt aktiva här märker jag!

Min ursäkt är visserligen att sambon och jag har flyttat. (Älskar att skriva sambon, det låter lite overkligt.) Och ja-ja, vi har bara flyttat upp fyra våningar... Nu har vi en fransk balkong, vi slipper att folk stirrar in i lägenheten som när vi bodde på bottenplan och vi ser Sofia-kyrkan över hustaken.
Ikväll ska dock John ha gaaaame-najt med sina vänner så jag har blivit "utvisad" från hemmet, så jag ska sova hos Fia på Götgatan. Då ser jag Sofiakyrkan från andra hållet...  


Gud, vilket skitinlägg. Vet inte riktigt vad jag ville säga. Berätta om den fantastiska kyrkutsikten? Eh. Whatevah. Vi ska skriva lite mer, och jag ska definitivt skriva om lite mer inspirerande saker än vår flytt.

Vet att Jennie har en glad nyhet med, men det får hon skriva om själv.

/ M

RSS 2.0