Let your knickers down!

Dagens tips; Lyssna på Hanna Fridén och Pär Ström! Gå vidare från Hannas hemsida. Så kan ni ta en titt på hennes grymma blogg också om ni inte redan har gjort det.

/ M

Lobotomi utfördes på psykiskt sjuka under första halvan av 1900talet. Ingreppet gick ut på att hacka bort nerver som var sammankopplade med känslolivets centrum i hjärnan. Patienterna som behandlades med lobotomi blev inte friska utan apatiska och många dog strax efter ingreppet. De nordiska länderna var hetast på lobotomifronten och utförde flest ingrepp. I Svergie upphörde lobotimerandet i mitten av 1960talet men i Danmark lobotimerades barn fram till 1983.

Samma år infördes lagen om att kvinnor har tillstånd att välja vilket yrke hon vill. Män hade inte längre egenrätt på särskilda yrken.

Jag vet inte vad som är värst. Vi snackar modern tid?
Av samma andledning som vi lär oss om slaveriet och förintelsen borde vi på samma upprörda sätt lära om om kvinnornas förtryck genom världshistorien. Men det gör vi inte. Det finns en sval känsla stämning över det och det är SJÄLVKLART att kvinnor är det svaga könet och det är tydligen OK att skilja på löner och diskriminera av otal andledningar. Det är sånt här jag tänker på när framförallt kvinnor hävdar att feminism är onödigt och att det är orättvist i sig självt. Kampen är inte över, dumma systrar. It´s not over.

PS. jag vet INTE vad norrmannen som spelar Cornelis i filmen "Cornelis" har med lobotomi att göra men han ser ju helt klart lite lobotomerad ut. Eller? DS.

Det firas med en hel del pluggande och utgång på Konstig klubb ikväll. Samt nedräkning till Jennie, enbart en månad kvar innan vi ses. Usch och blä, vad trist det är att flytta ifrån sin bästa vän.

Och förresten, igår hade vi redovisning (förträng) och två andra grupper hade om hur internationella kvinnodagen i porträtterades i olika tidningar. Väldigt bra redovisningar. Men alltid, ALLTID, ska det sitta något litet kryp som viskar "Men internationella mansdagen då?" Någon svarar "De övriga 364 dagarna HÖHÖHÖ!" (Trodde faktiskt att de flesta hade kommit över sina stånkande tonårsflabb, tydligen inte.)

Till er information kan jag meddela att internationella mansdagen firas den 19 november. Alla dessa "män" som tycker SÅ synd om sig själva för att det inte finns en mansdag! För det är så himla svårt att ta reda på om det skulle finnas någon. Dessutom är det härligt att fira lite förtryck. Snart tänkte jag införa internationella rasistdagen, bra va? Så att vi har en speciell dag att fira andra sorters förtryck också, jippie!


ph: Yvan Rodic

/ M

Ingen kan väl ha missat vilken dag det är idag (jaja, fettisdagen), men än viktigare: internationella kvinnodagen. Det är jättebra att den finns, men samtidigt synd! Synd att det ska behöva vara såhär. För grejen är att det är inte bara kvinnor som "tjänar" på jämställdheten. Jämställdheten är till för män också. Att få slippa de "manliga" kraven och förväntningarna, att få slippa de "kvinnliga" kraven och förväntningarna och bara få vara människa.

Ät en semla idag och tänk på dina rättigheter, kvinna som man.

/ M

Idag kan vi skratta åt de här reklamerna, frågan är dock om vi kommer skratta lika hårt om 50 år åt hur könskränkande reklam är idag också? Jag hoppas det. Skillnaden är att idag är sexismen mer "dold" för våra ögon, de exempel som finns är inte lika tydliga som dessa ovan. Sååå, på med glasögonen. Våga vägra hjärndöd sexism.

/ M

Det här inlägget har jag tänkt att tillägga en sak på någon månad nu, tidsbrist och minnesbrist har dock kommit i vägen. Men, nu! Nu ska jag säga det. (Hurra!)

Fick en hel del respons om att jag inte kunde säga att det var fel på folk. Att jag inte kunde säga att människor var lite lätt dumma i huvudet som gjorde skillnad på sina vänner på grund av deras kön. Jag blev skurken för min subjektiva åsikt på något vis. Fy skäms på mig, som sa att det var dig det var fel på! Jaha ja. Kan inte ni alla smartisar då byta ut ordet kvinna och man mot svart och vit?

Hade jag skrivit att jag tyckte det var fel på dig för att du gjorde skillnad på människor på grund av hudfärg, då vet jag med säkerhet flera (och speciellt VILKA) som skulle vara benägna att hålla med mig! Hycklare.

Fast så är det ju.
De flesta utav oss har i alla fall kommit så långt att vi människor är lika värda mycket, oavsett hudfärg. Jag önskar att lika många kunde inse att vi människor är lika mycket värda, oavsett kön.
Tyvärr kommer det nog vara så ett tag till, att tjejer ska vara skitsnackande, falska bitchar. Usch vad ledsen det gör mig. Skärp er killar och tjejer. Sluta gå på myten om elaka brudar. På varje elak brud går det en elak grabb. Lovar.


source: ?

/ M

Något som jag tycker är ytterst komiskt är hur uppmärksammad skolan har blivit, och hur synd det är om pojkarna för att de halkar efter tjejer rent betygsmässigt. Jag hör röster om att "skolan är anpassad efter tjejer". Det vägrar jag att tro på. Det är tjejer som anpassar sig efter samhällets orimliga krav om att vi ska vara tysta, duktiga och snälla, jobba hårt och när vi gör det - då är det synd om pojkarna?

Vilket jävla skitsnack alltså. Blir verkligen förbannad när jag tänker på det. Klantighet a la "nu gör tjejerna som vi vill, och det slår tillbaka på POJKARNA! De stackarna!" Ja, stackars killar. Buhu-hu. Har samhället faktiskt ändrats så pass mycket att tjejer inte bara stannar hemma, att tjejer börjar studera och komma in på utbildningar med höga intagningspoäng, just för att de har högre betyg? Har på allvar haft föreläsare som bittert har konstaterat att "det räcker ju att se här, här är det fler tjejer... ja..."

Har haft flertalet lärare som tagit mig åt sidan och sagt "men hur är det egentligen? Du ser trött ut. Du behöver inte plugga så hårt" varvid jag har känt mig som ett frågetecken. 1. Ja, jag jobbar hårt. För att jag tycker om att plugga. 2. Varför sa inte lärarna något liknande till mina manliga klasskamrater? Jo. För att de är av manligt kön. Då är det ok att vara ambitiös. 3. Jag lider inte av något duktighetskomplex som en del vill anklaga mig för (tar det faktiskt som det), kan jag inte bara få tycka om att plugga, lära mig saker och se resultat? Nej.

Och chockerad blev jag när jag i Dagens Nyheter läste en ledare där det stod att killar är egentligen bättre på engelska, för de spelar ju dataspel! Vilket även visade sig på nationella proven, då många fick MVG. Men hallå, det är väl inte bara nationella proven skolan handlar om? I så fall behöver vi ju inte läsa någonting i skolan och ha några prov alls under läsåret, det räcker med ett enda prov att bevisa kunskaper. För nationella provet täcker in allt, eller hur? Regler på grammatik, att kunna redogöra för olika böcker man har läst, olika muntliga diskussioner och hur man har presterat under ett helt år - det kan omöjligen täckas in på tre delprov.

Såklart tycker jag att nationella proven är jättebra, en "sista chans" att bevisa att man förtjänar ett högre betyg. Men, har du legat på G hela läsåret kan du inte förvänta dig ett MVG för att du får det på nationella heller. Nationella täcker inte alla mål som finns på en kurs.

Så att en så pass respekterad tidning som Dagens Nyheter får ha ledarartiklar som påstår att killar är bättre för att de spelar dataspel, det gör mig ledsen. På riktigt. (Och ledsen blir jag för att jag är kvinna, såklart, en liten känslig klen sak som jobbar alldeles för hårt för mina betyg.)

Låttips.

/ Malin

källa:we<3it

Jag blir lika chockad (ja, på allvar) varje gång någon tycker det är så typiskt att kvinnor gillar matlagningskonst och att kvinnans plats är i köket. Hela mitt liv har det varit tvärtom. Min pappa är kock = vem lagade maten tror ni. Vem kan allting om matlagningskonst? Pappa. Vem lagade maten för det mesta när jag bodde hos mamma? Hennes man. Alltså. Hela min uppväxt har matlagning varit en manlig syssla för mig. Något män gör, något pappan har gjort i varje familj. Jag har på allvar trott att det har varit normen. 

När lärarna i skolan frågade "är det mamma eller pappa som lagar maten hemma?" - Pappa, såklart! Majoriteten svarade lilla mamsen. Fattade de nada. Det jag fattade var dock att med en pappa som kock så får man en väldigt rolig uppväxt i storkök, restauranger (brukade sova under borden så var det bara att bära hem mig), inte den mest normala uppväxten kanske (och kanske inte så genomtänkt att låta sin dotter få utsättas för den väldigt speciella kockmentaliteten i så ung ålder.) Roligt! Har ätit allt och äter fortfarande allt, avskyr kräsna människor (lär er äta för fan.) Gled ifrån ämnet nu, ANYWAY:

På TV: Per Morberg, Plura, Jamie Oliver, Gordon Ramsey är rediga män som ska tillaga kööööött. Och mat, ordentlig mat! Nigella och Leila, gäsp. Så visst, kvinnor må ha dominerat hemmaköken men det är knappast så restauranger ser ut. Säkra källor (min far) säger att det visserligen har blivit fler kvinnliga kockar men att det fortfarande är flest män som dominerar köken. Därför har jag en otrolig lust att bli kock (pappa förbjuder mig), men att påstå att matlagning är ett kvinnligt intresse och en kvinnlig syssla tycker jag fortfarande är helt sjukt konstigt.

Om ni har tid (och ork) läs den här artikeln från DN. Den är så bra. I fucking love it.



/ Malin

Gud, vad jag avskyr den där myten om att kvinnor inte kan samarbeta. Att vi bara skulle motarbeta varandra och inte unna varandra någonting. Det känns som om den myten har skapats i syftet att försöka intala oss kvinnor att det faktiskt är så. Hjärntvätt.

Jag har massa fantastiska vänner av kvinnligt kön som jag gärna samarbetar med. Vi sitter och pluggar ihop, hjälper varandra inför tentor och blir stolta när någon utav oss har presterat bra.
Jag har massa fantastiska vänner av manligt kön som jag gärna samarbetar med. Som stöttar, hjälper och berömmer.
Helt enkelt; jag har massa fantastiska vänner. Vänner är för mig ett könlöst ord. När jag är med Jennie tänker jag inte direkt "Jennie har en vagina. Jennie är full av östrogen. Jennie är en kvinna", och lika sällan tänker jag att "Joel har en penis. Joel är fullproppad med testosteron. Joel är en man."

Ofta bräker många tjejer jag känner att "jag kan bara umgås med killar" eller att "killar snackar inte skit!" Okej...
1. Varför skulle du bara kunna umgås med killar? Då är det ju dig det är fel på, som inte kan umgås med folk för de råkar vara av kvinnligt kön. Skäms på dig!
2. Killar snackar skit, precis som tjejer gör. Killar är inte generellt sett schysstare än kvinnor.
Det är bara det att vi har olika förväntningar på kön, och hela livet har vi blivit inpräntade att tjejer ska snacka skit och inte kunna samarbeta. Killar däremot snackar inte skit, de löser allt genom att slåss! (Ja, jag hör faktiskt det här argumentet ibland, mycket roande.) Killar kan samarbeta för de spelar ju fotboll tillsammans!!! Eller vadå? 

Frågan är snarare: Vad är DU för människa som gör skillnad på någon på grund av deras kön? Vidrigt. 


source: weheartit