Winter's bone
John och jag var på Filmstaden Söder ikväll och tittade på Winter's bone. Fast innan jag berättar om det så måste jag berätta om hur sjukt popcornmenyer fungerar egentligen.
John ville ha en stor dryck + stor snack. Jag ville ha mellanpopcorn + mellandryck. Det blir dock billigare att köpa stort utav allting, än att köpa mellan. Så, det klart vi gjorde det. Slutade dock bara med att så onödigt mycket slängdes och att vi kände oss gödda. Jag kände mig som en amerikan eller något. Eller snarare som en materialist som inte kan säga nej till billigare saker. Äcklad! Vi köper mer → vi äter mer → vi vänjer oss vid det → vi köper ännu mer → vänjer oss → jag vill inte. Nästa gång får det kosta vad fan det vill, sluta tryck på mig stora menyer! Varför ska det vara så svårt att säga nej ibland?
Nu till det viktiga, om filmen: "17-åriga Ree Dolly bor med sin familj i ett nedgånget hus i bergstrakterna kring Ozark i centrala USA. Det är fattiga, laglösa trakter, och de flesta lever på knarkhandel. Ree tar ensam hand om sin sinnessjuka mamma och sina två småbröder när hon måste ge sig ut på jakt efter sin försvunne far. Men hur finner man svar när alla vägrar att prata?" skriver SF.se. Och jag skriver: (för det första är det småsyskon, en av varje kön och inte småbröder, men whatevah!) ni måste se den! Amagad vad bra den var. Vilka bilder, vilket ljus. En 'långsam' film som man sitter klistrad vid tack vare den underliggande spänningen. En kontrast mot alla skräpfilmer som produceras i denna värld.
source: imdb.com
/ M
